Ett äventyr från Finse till Haukeli på fjällskidor och ALFA skor

Ett äventyr från Finse till Haukeli på fjällskidor och ALFA skor

Läs historien och se bilderna hos naturälskaren Rolv- Erik Berge @capt8

«Det är en riktig klassiker som jag länge har velat genomföra och äntligen kom möjligheten

Jag hade pratat med flera personer om det och alla tyckte att det lät riktigt roligt. De drog sig dock ur en efter en och till sist satt jag ensam på tåget från Bergen till Finse, med en pulka full av mat och utrustning. Som tur var, var det en annan som skulle gå av vid Finse med sin egen pulka och vi hjälptes åt och det slutade med att vi tog följe med varandra. 

Vi började sent en onsdag och gick 8 kilometer innan vi slog läger. Vi gjorde det lite för sent, eftersom solen redan hade gått ner och temperaturen sjönk snabbt ner till -20°C. Underlaget hittills var isig och hård, så jag var nöjd med mina stabila skidor och skor. Till denna tur hade jag utrustat mig med det nya Xplore-systemet för Rottefella och passande turpjäxor från ALFA, av typen Vista Advance GTX. Detta visade sig vara ett smart val då det under stora delar av turen var brant och sluttande och när det dessutom var blank-is var stabiliteten viktig. Detta blev mer tydligt när vi efter Krækkja skulle ner till Halne och vägskälet där. Här var det både sluttande och brant och jag kunde se att min nya tur kamrat tog av sig skidorna och försvinna åt sidan, samtidigt som jag lyckades hålla stålkanterna mot isen och ta både mig och pulkan ner till Halne. 

Efter en våffla på Halne korsades vi Rv.7 och vi slog sedan läger medan solen fortfarande var uppe, lagom långt bort från vägen så att bruset försvann. Här serverades det kycklinggryta och ris samt god dricka. Min nya tur kamrat, Raymond, var mycket imponerad och vi hann lära känna varandra bättre över en bra Avec eller tre... Dag 3 började därför lite senare än planerat, men vi var vid gott mod och vi begav oss söderut. Underlaget var fortfarande en kombination av hård skorpa och blank-is och när terrängen sluttade var det en utmaning att ta sig fram med pulkor som hela tiden gled iväg och ville åt ett annat håll. Då var det bra med stabila skor. 

Vi kom fram till Sandhaug efter cirka 30 kilometer, efter att ha tömt oss själva på energi. Det är lätt att gå i fällan att inte stanna och äta när man bara har lite kvar innan man är framme. Jag kommer förmodligen att göra det här misstaget igen, men det är något att ha med sig i tankarna. Underlaget hade i alla fall blivit mycket bättre och vi fick både mat och säng på Sandhaug, så vi behövde inte sätta upp tältet. På Sandhaug träffade vi flera andra som var ute på tur, och fick bra hjälp med vår rutt eftersom vi skulle avvika från leden och hoppa över Litlos. Vi skulle helst vara på Haukeli på söndagen då vädret då skulle bli märkbart sämre, så vi tog oss direkt mot Hellevassbu. Det blev en vacker etapp, vi träffade inte en enda människa, men däremot cirka 100 renar. Eftersom vi hade hund med oss ​​valde vi att gå runt de vilda renarna, men på fel sida och vi fick mycket fler höjdmeter än vad vi annars hade fått. Vi kom fram till en Hellevassbu efter 32 kilometer och åkte över vattnet och slog upp tältet i lä av en liten kulle. Det skulle blåsa upp på natten och vi tog inga chanser. 

Efter lite REAL-turmat och värme i kroppen så bjöds det på tårta och pizza i tältet innan vi gick till vårt och gick och la oss. Det var sista natten och vi skulle upp tidigt i hopp om att hinna med bussen tillbaka till Bergen. Vädret var avsevärt sämre på söndagsmorgonen, men vi åt frukost och packade tält och utrustning i kälkarna och gav oss iväg. Det blåste från alla håll och sikten blev sämre och sämre, men inte värre än att det gick bra att ta sig fram längs med markeringarna. Solglasögonen vi hittills använt på resan hade nu bytts ut mot skidglasögon och huvan drogs ihop mer och mer runt ansiktet. Sikten blev betydligt sämre samtidigt som markeringen av leden försvann. Som tur var kom vi ikapp ett sällskap från DNT Drammen just då, och vi valde att slå följe med dem den sista delen av turen över Mannevatn och Vesle Nup. Vi hade GPS-spårning från Expedition Amundsen, så vi visste var vi var. På väg ner från Vesle Nup lyckades Raymond trilla så hela släden krossades. Vi fixade detta med lite rep och tog oss vidare ner till Haukeli. På turen ner till vägen och Haukeliseter Fjällstuga hade snön blivit ganska blöt och tung. 

Väl framme åt vi en bättre middag och firade att vi var klara med turen. Vi hade färdats 118 kilometer på drygt 4 dagar. Inte en enda gång hade jag frusit om benen i mina ALFA-skor, och jag kände mig trygg med både skidor och bindningar, även när det hade varit väldigt krävande åkning. Rottefellas nya Xplore-system i kombination med ALFA Advance höll mig både stadig och varm, så det kan jag verkligen rekommendera på sådana här turer som denna. Temperaturerna låg runt -10°C under dagen men medan vi tog oss fram sjönk den till runt -20°C på kvällen och natten. Jag hade heller inga tecken på skav ens efter en så här lång tur. Jag använde strumpor mot skavsår från apoteket, och använde mig av Compeed på strategiska punkter, när jag efter några dagar kände mig lite irriterad. Skorna var nästan helt nya så det är nog viktigt att gå in dem ordentligt innan man ger sig ut på en längre tur, men det verkade som att den tur jag tog runt Hallingskarvet två veckor tidigare hade tagit hand om det. 

 

Lite om mig: 
 
Jag är en åldrande herre på 46 år som aldrig tidigare åkt på längre skidturer med pulka. Jag har därför 2022 gjort en tredagarstur runt Hallingskarvet på 85 kilometer, samt nu korsat Hardangervidda från norr till söder som ett slags kraftprov för mig själv.  

Jag har tidigare gjort flera korta turer på helgerna, på vintern, men då utan att ta mig långt utan jag har istället fokuserat på komfort. Det känns bra att veta att jag klarade mig själv bra, även om vädret bidrog med att inte testa mig fullt ut. 
 
Jag är annars en ivrig friluftsentusiast som tycker om att vara ute i naturen i alla slags väder de dagar jag inte är i replokalen med mitt band eller på kontoret på jobbet. Som tur är båda ställena väldigt flexibla och jag kan göra mycket av det jag vill. Jag gillar att åka till fjällen och till vattnet för att paddla kajak och jag brukar i ofta ha med mig flugspö och jag har alltid med min kamera, när jag är ute på tur.